10 minuter om Petter Northug

Petter Northug är född 1986. Första gången jag hörde talas om honom var när jag som 16-åring började i Sollefteå. Northug som då var 17, åkte junior-VM mot två år äldre medtävlare och kom 6 på individuella loppet. Två år senare så fick han åka världscupfinalen i Falun. Northug som egentligen saknade år av träning för att kunna konkurrera på den nivån, krossade allt och alla på målrakan. Där i ligger Northugs storhet. Om han ligger inom 10 sekunder från täten med 1 km kvar så vinner han. Det är som en naturlag. Det spelar ingen roll om han har sett ut som han ska dö vilken sekund som helst de senaste 20 kilkometrarna. Finns det ens skuggan av en chans när det drar i hop sig till målgång så ÄR han först. No matter what. Det var samma sak idag. Dario Cologna gick ursinnigt starkt i sista backen, men en viss långhårig rödklädd gutt slet sig med honom. Visst skillde det 5-6 meter mellan dem när de gick över krönet men man blir inte ens orolig längre.. Vad ska de göra? Om jag var med i täten i ett WC-lopp med kilomtern kvar så skulle jag först kolla om jag såg Northug. För finns han ens inom synhåll så är det liksom ingen idé. Så grym är han! Definitionen på vinnarskalle. En av de största idrottsmän som någonsin skådats, för idrott på den här nivån handlar inte om att kämpa väl, det handlar om att VINNA!

Och Södergren... Jo han kämpade fantastiskt väl. Jag tror att han har gjort ETT taktiskt masstartslopp i sin karriär, den gången kom han trea. Varför fattar han inte att det inte går att med ett jämt, hårt tempo knäcka sina konkurrenter? Han har ju liksom testat si sådär 346 gånger.. En tapperhets medalj till Södergren, men det är bara segrarna som får skriva historien!


Nu ska jag ut och springa, sedan ska jag heja fram Kalla till seger!

/RML

10 minuter om vinter..

Det finns jätte mycket fina saker med vinter. Jag tänker närmast ett vidsträckt, snöklätt, i solen gnistrande landskap som endast störs av ett smalt men hårt skidspår genom hela härligheten. Arbetsskadad javisst! Men hela grejen med vinter är ju att det ska finnas snö! Snö som täcker allt det fula som kommer fram när sommaren drar sig tillbaka och lämnar allting naket, smutsigt, geggigt och inte alls tilltalande. Med snö menar jag så klart den gnistrande vita varan som jag beskrev ovan och inte det slask som i dag föll över Uppsala och blötte ner allt och alla som bara funderade på att ge sig ut. Slask och grått. Det är vintern här. Jag kommer inte ens i håg när jag såg solen senast. Mörkt är det också.

Allting man ska göra tar liksom emot. Naturen ligger och sover djupt och till och med solen har problem att orka upp på morgonen. Inte konstigt att vi också blir sega.. Men istället för att gå in i den sedvanliga vinterdepressionen så gäller det att göra det bästa av det! Tända egna ljus i solens frånvaro, värma lite glögg, sjunk ner i soffan framför Sunes jul och njut av att ta det lugnt. För att hålla värmen så är det också otroligt viktigt med sällskap. Ju färre man är ju närmare varandra får man sitta. Man kan festa, äta eller bara begrunda. Detta är tiden för återhämtning och eftertanke.


/RML