Efter nastan 4 manader i Australien med ett frammande ( inte sa fruktansvart frammande) sprak klinkande i mina oron har jag nu blivit lite latt sprakforvirrad. Min engelska har helt klart forbattrats, framfor allt efter att Maria akte hem till studier och pojkvan i slutet av december. Inget stammande och orden ligger mycket narmare till hands, men jag ar fortfarande pa en 10-arings niva. Sa fort detaljer i olika omraden ska diskuteras begransas jag av min okunnighet. Irriterande och ibland valdigt frustrerande.
Detta gor att jag kan ha konversationer med yngre manniskor och kanna att vi ar pa samma niva. Skulle jag ha samma konversation med personen i fraga pa svenska skulle jag kanna att "dar var jag for 3 ar sedan". Focus ligger mer pa sjalva konversationen och inte pa innehallet.
Vad som kanns annu mer konstigt ar att jag nu har svart att prata svenska med svenskar jag traffar. Det funkar bra med mamma, pappa och mina systrar, men nar jag traffar nagon har nere kanns det stelt och ord som "ja" blir "yeah" och ifyllnadsord som "typ" och "liksom" blir "like". Ibland kan jag inte komma pa ordet pa svenska samtidigt som jag vet det engelska ordet. Det ar haftigt hur hjarnan kan stanga av vissa omradet av kunskap och oppna nya.
Det kommer formodligen bara ta nan dag pratandes svenska for mina svensktalande hjarnceller att vakna. For tillfallet kanns det dock som jag kan tva sprak men bara halvbra.
Jag hoppas bara att jag inte glomt hur man pratar svenska utan att det later stelt nar jag kommer hem!
/Jo, An With an H in the middle in the mizzidle
onsdag 21 januari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)