Roligt att få lite feedback och kommentarer!
Uppskattas verkligen!
I morgon lördag blir det nog inte så mycket skrivet då jag Calle ska syssla med flytt hela dagen och Martin befinner sig i Örnsköldsvik.
Men försöker hinna lägga upp dagens citat i alla fall!
Hare gott alla goda!
/Contemplation
fredag 23 november 2007
Associationer eller fri tanke?
Så var fredan klar, i alla fall sett till arbetet.
Har varit en mycket lugn och trivsam dag med eleverna på ishallen, i synnerhet 7c och 9a!
Riktigt trött i morse då insomnandet blev allt för sent igår. Men man repar sig rätt bra under dagens lopp.
Snart drar även det stora flyttandet igång, talar då om min mammas och hennes sambos flytt från en liten lägenhet till ett rejält hus! Det stora lasset går i morn, så jag har nog att göra större delen av helgen.
Jag satt och funderade lite i bilen påväg hem från jobbet, jag tycker nämligen att bilen är ett toppen ställe att tänka i, man matas hela tiden av nya intryck och man har någonting att koncentrara sig på, vilket får tankarna att flöda fritt.
Hur som helst, när jag satt där, började jag fundera lite på det här med den fria tanken, att man är fri att tänka hur man vill, i hur stor utsträckning stämmer det?
Visst, man kan styra sin tanke till allt, när man vill och hur man vill.
Men, man är ständigt påverkad av allt runt omkring, ljud, bilder, känseln, lukter och nu till poängen; alla dessa intryck styr mer eller mindre våra tankar, ser vi något speciellt, börjar vi associera kring det, samma sak med lukten eller hörseln. I hur stor mån går det då att tänka fritt? Helt opåverkad av omgivningen, går det ens? Även när du ligger i sängen och blundar får du intryck.
Detta är lite spännande med tanke på att våran hjärna jobbar med associationer, för att minnas saker och så vidare.
Det jag skulle vilja påstå är alltså att vår "fria tanke" är mycket begränsad.
/CMÖR
Har varit en mycket lugn och trivsam dag med eleverna på ishallen, i synnerhet 7c och 9a!
Riktigt trött i morse då insomnandet blev allt för sent igår. Men man repar sig rätt bra under dagens lopp.
Snart drar även det stora flyttandet igång, talar då om min mammas och hennes sambos flytt från en liten lägenhet till ett rejält hus! Det stora lasset går i morn, så jag har nog att göra större delen av helgen.
Jag satt och funderade lite i bilen påväg hem från jobbet, jag tycker nämligen att bilen är ett toppen ställe att tänka i, man matas hela tiden av nya intryck och man har någonting att koncentrara sig på, vilket får tankarna att flöda fritt.
Hur som helst, när jag satt där, började jag fundera lite på det här med den fria tanken, att man är fri att tänka hur man vill, i hur stor utsträckning stämmer det?
Visst, man kan styra sin tanke till allt, när man vill och hur man vill.
Men, man är ständigt påverkad av allt runt omkring, ljud, bilder, känseln, lukter och nu till poängen; alla dessa intryck styr mer eller mindre våra tankar, ser vi något speciellt, börjar vi associera kring det, samma sak med lukten eller hörseln. I hur stor mån går det då att tänka fritt? Helt opåverkad av omgivningen, går det ens? Även när du ligger i sängen och blundar får du intryck.
Detta är lite spännande med tanke på att våran hjärna jobbar med associationer, för att minnas saker och så vidare.
Det jag skulle vilja påstå är alltså att vår "fria tanke" är mycket begränsad.
/CMÖR
Citat 23/11
"Världen som vi känner den
är inte som andra kommer känna den
eller som andra har känt den"
torsdag 22 november 2007
överkörd av tåget..
inatt igen!
Ja de känns nästan så, huvudvärk, ont i ryggen, nacken, kan knappt andas eller prata för allt slem i halsen. Fullt upp med att överleva, som nån annan skulle ha sagt!
Men nu, såhär nåra timmar efter uppvaknandet känns de betydligt bättre och har förhoppningar om att jobba imorgon!
Idag är dagen lagomt grå och trist, de hinner nog aldrig bli ljust innan de börjar skymma igen, men så är det ju den 22 november också.
Jo, jag kan ju passa på att berätta lite om skigymnasiet där jag och Martin har gått i 3 respektive 4a år.
Det är beläget i den lilla staden Sollefteå, 12 mil nordväst om Sundsvall.
Martin gick på längskidgymnasiet, och jag på den alpina delen, utförsåkning alltså.
Skidgymnasiet är uppdelat i tre delar, skidskytte, längd och alpin med totalt runt 60 elever.
När man går på ett skidgymnasie så tränar man kort och gott halva dagarna, och går i skolan halva dagarna, mycket praktiskt.
Självklart hinner man med att läsa så mycket man ska för att få den behörighet man behöver för att ta sig vidare, om man nu skulle vilja det!
Det finns otroligt mycket att skriva om våra år i Sollefteå, kommer garanterat att berätta mer framöver, men det där får räcka för idag!
Glöm inte att läsa dagens övriga inlägg, mycket bra!
Och KOMMENTERA gärna inläggen, alltid roligt för oss=)
/CMÖR
Ja de känns nästan så, huvudvärk, ont i ryggen, nacken, kan knappt andas eller prata för allt slem i halsen. Fullt upp med att överleva, som nån annan skulle ha sagt!
Men nu, såhär nåra timmar efter uppvaknandet känns de betydligt bättre och har förhoppningar om att jobba imorgon!
Idag är dagen lagomt grå och trist, de hinner nog aldrig bli ljust innan de börjar skymma igen, men så är det ju den 22 november också.
Jo, jag kan ju passa på att berätta lite om skigymnasiet där jag och Martin har gått i 3 respektive 4a år.
Det är beläget i den lilla staden Sollefteå, 12 mil nordväst om Sundsvall.
Martin gick på längskidgymnasiet, och jag på den alpina delen, utförsåkning alltså.
Skidgymnasiet är uppdelat i tre delar, skidskytte, längd och alpin med totalt runt 60 elever.
När man går på ett skidgymnasie så tränar man kort och gott halva dagarna, och går i skolan halva dagarna, mycket praktiskt.
Självklart hinner man med att läsa så mycket man ska för att få den behörighet man behöver för att ta sig vidare, om man nu skulle vilja det!
Det finns otroligt mycket att skriva om våra år i Sollefteå, kommer garanterat att berätta mer framöver, men det där får räcka för idag!
Glöm inte att läsa dagens övriga inlägg, mycket bra!
Och KOMMENTERA gärna inläggen, alltid roligt för oss=)
Ha nu en riktigt bra dag!
/CMÖR
Drömma går alltid bra!
Erfarenhet eller vana?
Det första jag gör på morgonen och det sista jag gör på kvällen, med vissa undantag som bekräftar regeln, är att sleva i mig en tallrik med fil och flingor. Detta har jag gjort så länge jag kan minnas. Men varför fil och flingor? Oboy och mackor? Nej. Mjölk och flingor? Nej, fil och flingor ska det vara och nej, jag har inte genom en omfattande och nogrann undersökning analyserat fram att en fil/flingor diet skulle passa mig och min energiomsättning bättre än exempelvis havregrynsgröt. Nädå, här kan vi helt klart prata om en vana. Mina föräldrar serverade helt enkelt fil till frukost när jag vara mindre och inte hade någonting att säga till om och sedan dess är jag fast. Okej, jag vet vad du tänker... Ganska banalt problem det här med frukosten va? Men poängen är att det är viktigt att lära sig skilja på erfarenhet och vana för just vanorna kan vara ganska destruktiva för din personliga utveckling!
Jag hörde om ett väldigt bra experiment på just det här området. Det gick till som så att man hade 10 apor i en bur, sedan sänkte man ner en banan från taket. Reaktion blev, som man kunde vänta sig, att aporna blixt snabbt började hoppa efter bananen och då (detta hade nog inte aporna väntat sig) sprutade man ner ALLA aporna med vatten och sedan hissade man upp bananen igen. Under de följande dagarna upprepade man proceduren tills aporna inte längre brydde sig om bananen som sänktes ned från taket. Här kan vi tala om erfarenhet, alla aporna vet vad som händer om man försöker äta bananen. Då gjorde de som så att de bytte ut en av aporna mot en ny. När bananen sänks ner så gör den nya, lyckligt ovetande apan så klart en ansats till att ta bananen men då(och här blev han nog rent ut sagt förbluffad) blev han nedslagen av de andra aporna som visste att de skulle bli blöta om den här nya skulle nå bananen! Han gör några fler försök men snart ger han också upp. Försöket fortsätter på samma sätt, man byter ut apa efter apa, apa efter apa slås ned, och till slut inehåller buren 10 apor som aldrig blivit nedsprutade med vatten. Men de slår ändå ned varje apa som försöker nå bananen. Erfarenheten har blivit en vana! Ofta går också det som börjar som en erfarenhet med tiden över till att bli en vana. Detta p.g.a. att förutsättningarna förändras. Världen förändras i en rasande hastighet och du själv i en minst lika snabb. Så om du börjar fundera över varför du gör eller reagerar på ett visst sätt och ditt eget svar blir: "ja men så har jag alltid gjort!" Då kan det vara hög tid att ompröva dessa "erfarenheter".
/RML
Jag hörde om ett väldigt bra experiment på just det här området. Det gick till som så att man hade 10 apor i en bur, sedan sänkte man ner en banan från taket. Reaktion blev, som man kunde vänta sig, att aporna blixt snabbt började hoppa efter bananen och då (detta hade nog inte aporna väntat sig) sprutade man ner ALLA aporna med vatten och sedan hissade man upp bananen igen. Under de följande dagarna upprepade man proceduren tills aporna inte längre brydde sig om bananen som sänktes ned från taket. Här kan vi tala om erfarenhet, alla aporna vet vad som händer om man försöker äta bananen. Då gjorde de som så att de bytte ut en av aporna mot en ny. När bananen sänks ner så gör den nya, lyckligt ovetande apan så klart en ansats till att ta bananen men då(och här blev han nog rent ut sagt förbluffad) blev han nedslagen av de andra aporna som visste att de skulle bli blöta om den här nya skulle nå bananen! Han gör några fler försök men snart ger han också upp. Försöket fortsätter på samma sätt, man byter ut apa efter apa, apa efter apa slås ned, och till slut inehåller buren 10 apor som aldrig blivit nedsprutade med vatten. Men de slår ändå ned varje apa som försöker nå bananen. Erfarenheten har blivit en vana! Ofta går också det som börjar som en erfarenhet med tiden över till att bli en vana. Detta p.g.a. att förutsättningarna förändras. Världen förändras i en rasande hastighet och du själv i en minst lika snabb. Så om du börjar fundera över varför du gör eller reagerar på ett visst sätt och ditt eget svar blir: "ja men så har jag alltid gjort!" Då kan det vara hög tid att ompröva dessa "erfarenheter".
/RML
onsdag 21 november 2007
Hösten..
Sommaren har sagt sitt och lämnar nu endast kvar sin värme i våra hjärtan.
Våra hjärtan som snart ska skälva i vinterns mörker och kyla.
Varje sommar lämnar sitt spår, spår av värmen, glädje, känslostormar som kan riva upp en hel ocean.
Med hösten kan tyckas att lugnet kommer igen. Stillsamheten, vilan. Naturen stannar av igen, och börjar så långsamt att bädda ner sig tills nästa vår, då allting börjar om igen.
Våra känslor, vårt humör följer samma mönster. Vi bäddas långsamt in i en slags bedövelse.
Ångest, mörker, kyla, regn, svarta kvällar, nätter och mornar. 8 månader kvar, tills det exploderar igen.
Vinnaren i detta är människan som kan ta sig ur mönstret, ta sig ur mörkret och ta sig ur kylan. Vinnaren är den som orkar, den som lyckas suga ut ljuset, den som kisar mot solen även i november.
För tro det eller ej, solen går faktiskt upp lika ofta i november som i juli.
Vinnaren…vinnaren längtar inte till maj 2008 när det är september 2007.
Vinnaren längtar till i morgon, när solen går upp igen!
De är inte långt kvar nu…
Våra hjärtan som snart ska skälva i vinterns mörker och kyla.
Varje sommar lämnar sitt spår, spår av värmen, glädje, känslostormar som kan riva upp en hel ocean.
Med hösten kan tyckas att lugnet kommer igen. Stillsamheten, vilan. Naturen stannar av igen, och börjar så långsamt att bädda ner sig tills nästa vår, då allting börjar om igen.
Våra känslor, vårt humör följer samma mönster. Vi bäddas långsamt in i en slags bedövelse.
Ångest, mörker, kyla, regn, svarta kvällar, nätter och mornar. 8 månader kvar, tills det exploderar igen.
Vinnaren i detta är människan som kan ta sig ur mönstret, ta sig ur mörkret och ta sig ur kylan. Vinnaren är den som orkar, den som lyckas suga ut ljuset, den som kisar mot solen även i november.
För tro det eller ej, solen går faktiskt upp lika ofta i november som i juli.
Vinnaren…vinnaren längtar inte till maj 2008 när det är september 2007.
Vinnaren längtar till i morgon, när solen går upp igen!
De är inte långt kvar nu…
Enskär, Söderhamns skärgård, Foto: CR/CMÖR
Välkomna!
Hej! Välkommen till våran blogg!
Jag skriver våran eftersom vi är två killar som bloggar här!
Jag heter Calle Rönnbäck, och den andra snubben heter Martin Larsson!
Jag är 19 år fyllda, sen i maj, just nu ligger ja hemma i min säng och är så pass sjuk att jag inte kan gå till mitt tillfälliga jobb som idrottslärar vikarie på en högstadieskola här i stan!
Stan heter föresten Söderhamn och är belägen 25 mil norr om huvudstaden.
Idrottsvicket har jag haft sen två veckor tillbaka, och skall ha det i drygt tre till! Rätt skoj jobb, bra med lite pengar, skönt att ha nått att göra!
Annars om dagarna...jag tränar en del, är en gammal avdankad skidgymnasie elev, eller gammal och gammal, gick ut gymnasiet i våras (återkommer till det)
Jo, jag tränar en del, mestadels på gymmet, men även en del kondition, brukar landa på en 4 - 5 pass i veckan och det känner jag mig nöjd med!
Förutom det så jagar jag även banan-kartonger (tillfälligt) då min mamma och hennes sambo i helgen skall flytta till ett hus!
Under alla andra helger umgås jag mestadels med mina två vänner från grannkommunen Hudiksvall, den ene är då Martin Larsson, och den andre typen heter Viksten. Vi spelar en del musik, på gitarr och munspel.
OCH så pratar vi, om allt, allt som är spännande och allt som känns viktigt, allt som rör oss, men också mycket som inte rör oss, de är mycket utav detta du kommer kunna läsa om i den här bloggen framöver!
Jo, de va väl allt för nu!
Ha det bra alla goda!
Jag skriver våran eftersom vi är två killar som bloggar här!
Jag heter Calle Rönnbäck, och den andra snubben heter Martin Larsson!
Jag är 19 år fyllda, sen i maj, just nu ligger ja hemma i min säng och är så pass sjuk att jag inte kan gå till mitt tillfälliga jobb som idrottslärar vikarie på en högstadieskola här i stan!
Stan heter föresten Söderhamn och är belägen 25 mil norr om huvudstaden.
Idrottsvicket har jag haft sen två veckor tillbaka, och skall ha det i drygt tre till! Rätt skoj jobb, bra med lite pengar, skönt att ha nått att göra!
Annars om dagarna...jag tränar en del, är en gammal avdankad skidgymnasie elev, eller gammal och gammal, gick ut gymnasiet i våras (återkommer till det)
Jo, jag tränar en del, mestadels på gymmet, men även en del kondition, brukar landa på en 4 - 5 pass i veckan och det känner jag mig nöjd med!
Förutom det så jagar jag även banan-kartonger (tillfälligt) då min mamma och hennes sambo i helgen skall flytta till ett hus!
Under alla andra helger umgås jag mestadels med mina två vänner från grannkommunen Hudiksvall, den ene är då Martin Larsson, och den andre typen heter Viksten. Vi spelar en del musik, på gitarr och munspel.
OCH så pratar vi, om allt, allt som är spännande och allt som känns viktigt, allt som rör oss, men också mycket som inte rör oss, de är mycket utav detta du kommer kunna läsa om i den här bloggen framöver!
Jo, de va väl allt för nu!
Ha det bra alla goda!
You are welcome II
Ja visst! Välkommna ska ni vara alla framtida kontemplerare som jag hoppas ska finna mycket nöje, tröst, irritation, ånger och en massa andra känslor som jag inte har tid att räkna upp när ni får möjlighet att följa mina och min vän Carl-Jans tankegångar.
Jag heter alltså Martin och kommer från en liten by vid namn Näsviken, belägen någon mil väster om Hudiksvall. Härifrån görs de flesta av mina betraktelser eftersom jag valt att ta ett sabbatsår från mina studier och arbete ihop en liten reskassa istället. Nu jobbar jag inte så mycket, men jag bor hemma hos min kära föräldrar och mina älskade bröder, så jag lever rätt billigt.
Dagens betraktelse får gälla onsdagen som dag. Jag har alltid gillat onsdagar, speciellt tiden på onsdagen då skolan just slutat. Och varför då? Jo helt enkelt därför att halva "arbetsveckan" har gått och innan man vet ordet av så är det fredag och helg! Samma sak med vad man än gör som inte är så där super-duper roligt som vissa andra saker kan vara. Det tar en väldigt tid tills man har gjort hälften av tiden, eller hälften av gångerna. Sedan rinner det liksom på av bara farten och plötsligt.. PANG! Fredag!
Helgen har, känns det som i allfall mycket mer att erbjuda än "arbetsveckan". Nästan så att varje helgdag känns som två "vanliga" veckodagar om man ser till hur mycket man upplever att man kan få ut av dem. Hoppsan sa! En solklar illusion på min ära, men en ack så påtaglig sådan. Dessutom understödd av det faktum att det felsta är lediga på helgerna vilket ger fler möjligheter till sociala aktiviteter. Därför kommer jag att strunta i att det är en illusion och med glädje se fram emot tre dagar som känns som värda längta efter!
Vad härligt att det är onsdag!
/martin
Jag heter alltså Martin och kommer från en liten by vid namn Näsviken, belägen någon mil väster om Hudiksvall. Härifrån görs de flesta av mina betraktelser eftersom jag valt att ta ett sabbatsår från mina studier och arbete ihop en liten reskassa istället. Nu jobbar jag inte så mycket, men jag bor hemma hos min kära föräldrar och mina älskade bröder, så jag lever rätt billigt.
Dagens betraktelse får gälla onsdagen som dag. Jag har alltid gillat onsdagar, speciellt tiden på onsdagen då skolan just slutat. Och varför då? Jo helt enkelt därför att halva "arbetsveckan" har gått och innan man vet ordet av så är det fredag och helg! Samma sak med vad man än gör som inte är så där super-duper roligt som vissa andra saker kan vara. Det tar en väldigt tid tills man har gjort hälften av tiden, eller hälften av gångerna. Sedan rinner det liksom på av bara farten och plötsligt.. PANG! Fredag!
Helgen har, känns det som i allfall mycket mer att erbjuda än "arbetsveckan". Nästan så att varje helgdag känns som två "vanliga" veckodagar om man ser till hur mycket man upplever att man kan få ut av dem. Hoppsan sa! En solklar illusion på min ära, men en ack så påtaglig sådan. Dessutom understödd av det faktum att det felsta är lediga på helgerna vilket ger fler möjligheter till sociala aktiviteter. Därför kommer jag att strunta i att det är en illusion och med glädje se fram emot tre dagar som känns som värda längta efter!
Vad härligt att det är onsdag!
/martin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
