"Frihetens väg finns alltid närmre än du tror"
lördag 8 december 2007
fredag 7 december 2007
Citatet den 7/12
"Har jag lyckats förgylla ett enda barns dystra barndom är jag nöjd"
-Astrid Lindgren
-Astrid Lindgren
Norr
Gällivare, klockan 14:15. Mörkret har redan sänkt sig obönhörligt över det vinerklädda landskapet. Det som lättar upp det bistra mörkret är den halvmeter snö som bäddat in landskapet i en mjuk och gnistrande bolster. Tack vare snön och de låga molnen reflekteras ljuset och skapar ett lite overkligt ljus. Gulaktigt, men ändå kallt och svagt. Dagen började med minus 8 men temperturen har stadigt stegrats under dagen och nu är det runt nollan, med högluftfuktighet.
Dagen har gått åt till förberedelser för pursuit tävlingen som går av stapeln i morgon. Noll-test av skidor och genom åkning av banor med mera. Boendet känns bättre och bättre. Jag känner inte längre av den obenembara doften och värdinnan, som är påfallande lik Stiffler´s mother, är väldigt trevlig. Vad var det hon(Stifflers Mother) hette egentligen? Inte Marita va???
Återkommer i morgon med rapport från tävlingarna och fler betraktelser från Gellivare!
/RML
Söder
Söderhamn, klockan 15.01, det böjar skymma, det är fruktansvärt grått grått grått.
En helt kontrastlös värld, regnet faller obönhörligt ner från en himmel som mer likanr helvetet.
Man blir genom blöt och genomfrusen bara man går till bilen och råheten äter upp än innifrån.
Dagen har trots väderförutsättningarna varit skaplig.
Relativt lydiga och snälla barn, god lunchlåda och dessutom fikabröd till kaffet som satte guldkant på tillvaron.
Nu väntar gymmet, sen en lång riktigt varm dusch för att få upp den normala kroppstemperaturen!
/CMÖR
En helt kontrastlös värld, regnet faller obönhörligt ner från en himmel som mer likanr helvetet.
Man blir genom blöt och genomfrusen bara man går till bilen och råheten äter upp än innifrån.
Dagen har trots väderförutsättningarna varit skaplig.
Relativt lydiga och snälla barn, god lunchlåda och dessutom fikabröd till kaffet som satte guldkant på tillvaron.
Nu väntar gymmet, sen en lång riktigt varm dusch för att få upp den normala kroppstemperaturen!
/CMÖR
torsdag 6 december 2007
Gällivare...
Hello ladies and gentlemen, this is Martin Larsson coming to you live from GÄLLIVARE! Jajamen, efter 10,5 timme, två matpauser, en pisspaus och rejält ont i de ädlare delarna så är vi framme. En sak som alltid är lika spännande när man är ute på resa och bor budget, som man gör om man är skidåkare, är vilket slags boende man ska få! De två tidigare tripperna till Gällivare har vi bott ungefär så sunkigt som det är fysiskt möjligt, i baracker med fruktansvärda vattenskador i duschen och militärsängar att sova i. Jag vill inte hänga ut något företag här men detta ställe kallades Andra Sidan, helt i linje med den iskalla Gällivare logiken då det låg på andra sidan ån helt enkelt... Man kan anklaga oss Näsviksbor för att vara lite tröga, men inte dumma! Så vi gör minsann inte om samma misstag tre gånger utan testade något nytt till denna trippen. Ett pitoreskt litet Bed&brakefast fick bli vårt boende. Lite spookey måste jag säga. Det luktar av någonting lite sött, eller exotiskt, som jag inte kan sätta fingret på ännu, och de har massa gardiner för dörrarna, och vi bor tre pers på 15m2 MEN och det är som ni ser ett stort men. De har tydligen trådlöst INTERNET! Det finns inga ord som kan beskriva det lyckorus som jag kände när jag helt utan förhoppningar knackade igång Laptopen hittade ett trådlöst nätverk. Det kan inte bekrivas utan måste upplevas! (Kanske att bilden kan ge er en lite känsla för hur glad jag faktiskt blev) Det som ena sekunden ser ut att bli en nästan ogenomlidbar helg i ett trångt rum i ett mörkt och kallt Gällivare ser helt plötsligt ut att kunna bli helt okej! Och det bästa av allt är att jag kan hålla Bloggen uppdaterad!
Det behövs väl ingen större fantasi för att förstå varför jag kom att tänka på dagens citat. Reser man sedan med Gällivare som mål så är det ganska lätt att inse att Karin Boye hade rätt.. Det är vägen som är mödan värd!
Över och ut /RML
Citatet den 6/12
"Nog finns det mål och mening i våran färd,
men det är vägen som är mödan värd"
-Karin Boye
men det är vägen som är mödan värd"
-Karin Boye
onsdag 5 december 2007
Kritik på dassnivå!
Jag har idag fått mycket spännade och underhållande negativ kritik angående våran blogg. Det var en kompis (som kallas JuckoPucko btw) uppe i Sollefteå som kläckte några i mitt tycke knasiga ord. Så här löd konversationen:
JP- Såg att du, Martin och Calle startat en blogg. Jag- Japp har du vart inne och läst nått kul? JP- Jo jag har läst en del, men seriöst grabbar ni skriver för filosofiskt! Ni har gått för långt! Jag- Jaså vad menar du att vi ska skriva om istället då? JP- Hehe BAJS! Jag- Att jag inte tänkte på det! Nä det sa jag inte, sa nog något i stil med ett simpelt okej!
Några frågor ploppar då upp: Hur tar man så kritik? Säger man bara okey BAJS it is eller försöker man börja argumentera imot? Hur skulle den argumentationen då se ut med tanke på hur den första konversationen löd? Jag vet inte för jag valde ett tredje alternativ. Att bara skratta lite nervöst och sen ta konversationen på nya vägar. Måste säga att det var humoristiskt! Jocke och jag är dock lika goda vänner som alltid och han förblir en underbart skön prick med eller utan bajskommentarer!
Allahkbad signar ut slut!
JP- Såg att du, Martin och Calle startat en blogg. Jag- Japp har du vart inne och läst nått kul? JP- Jo jag har läst en del, men seriöst grabbar ni skriver för filosofiskt! Ni har gått för långt! Jag- Jaså vad menar du att vi ska skriva om istället då? JP- Hehe BAJS! Jag- Att jag inte tänkte på det! Nä det sa jag inte, sa nog något i stil med ett simpelt okej!
Några frågor ploppar då upp: Hur tar man så kritik? Säger man bara okey BAJS it is eller försöker man börja argumentera imot? Hur skulle den argumentationen då se ut med tanke på hur den första konversationen löd? Jag vet inte för jag valde ett tredje alternativ. Att bara skratta lite nervöst och sen ta konversationen på nya vägar. Måste säga att det var humoristiskt! Jocke och jag är dock lika goda vänner som alltid och han förblir en underbart skön prick med eller utan bajskommentarer!
Allahkbad signar ut slut!
In i mörkret..
Nu är det mörkt, riktigt mörkt. Det är så mörkt så att man en mulen dag, som denna, upplever att det aldrig riktigt blir ljust. Personligen är jag en farligt väderberoende individ. En mörk och regnig dag kan lägga sordi på det värsta av eufori-rus samtidigt som en klar, solig dag kan lyfta den största skitdag till rent drägliga nivåer. I Sollefteå när jag hade persienner så innebar detta en långstunds tvekan och ångest innan jag vågade dra upp den för att se vilket humör jag skulle ha för dagen. Just nu så innebär detta väderberoende en ganska tung tid.. Men idag snöar det i alla fall, ett ganska kraftigt snöfall som lovar en vit jul. Jag tror inte att jag skulle palla att bo längre söderut, och ha massa plask och iskallt regn hela vintern. Det blir bra mycket ljusare av snö.
Om 16 dagar vänder det! Ljusare tider, och som en liten kutryggig ex-stockhokmare en gång sa: "Om det här är vintern, måste våren va´på väg!" Jag har dessutom en plan för att klara de sista dagarna innan vändningen. Jag tar en tripp till Gällivare! Efter en weekend på ett gudsförgätet kallhål ca 10 mil norr om polcirkeln kommer Näsviken att te sig som rena rama St Tropé, och dagarna kommer kännas outhärdligt långa! Okej, jag är väl lite påtvingad den här radikala lösningen på min väderdepression. Läre ställa upp lite för famlijen, yngre bror Rikard ska nämligen försvara de Näsvikska färgerna i den ädla sporten längdskidåkning. Min uppgift blir att se till att han har de vassaste laggen, säger rätt saker under intervjuerna, samt komma med glada tillrop under själva loppet. Det ska nog gå bra, sedan ska jag också vara co-driver åt min far. Det är trots allt 85 mil enkel resa.. Härligt! Mycket tid till kontemplering kan man misstänka.. I morgon rullar vi i väg och nu har snöfallet upphört! Eller möjligtvis övergått i regn..
16 dagar..
/RML
Om 16 dagar vänder det! Ljusare tider, och som en liten kutryggig ex-stockhokmare en gång sa: "Om det här är vintern, måste våren va´på väg!" Jag har dessutom en plan för att klara de sista dagarna innan vändningen. Jag tar en tripp till Gällivare! Efter en weekend på ett gudsförgätet kallhål ca 10 mil norr om polcirkeln kommer Näsviken att te sig som rena rama St Tropé, och dagarna kommer kännas outhärdligt långa! Okej, jag är väl lite påtvingad den här radikala lösningen på min väderdepression. Läre ställa upp lite för famlijen, yngre bror Rikard ska nämligen försvara de Näsvikska färgerna i den ädla sporten längdskidåkning. Min uppgift blir att se till att han har de vassaste laggen, säger rätt saker under intervjuerna, samt komma med glada tillrop under själva loppet. Det ska nog gå bra, sedan ska jag också vara co-driver åt min far. Det är trots allt 85 mil enkel resa.. Härligt! Mycket tid till kontemplering kan man misstänka.. I morgon rullar vi i väg och nu har snöfallet upphört! Eller möjligtvis övergått i regn..
16 dagar..
/RML
tisdag 4 december 2007
Det är något jag måste berätta..
Helt plötsligt känns allt så meningslöst.. Har allt bara varit en lögn? Var någonting sant? I och för sig hade jag det på känn, men ändå! Det känns fruktansvärt att få det kastat i ansiktet så där.. Jag rekommenderar endast personer som är mentalt starka, som står med båda fötterna på jorden och har en trygg hemmiljö att trycka på länken. Och framför allt inte du Calle!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1388543.ab
Jag är ledsen, men jag tyckte att ni borde få veta!
/RML
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1388543.ab
Jag är ledsen, men jag tyckte att ni borde få veta!
/RML
Citatet den 4/12
"Man slutar inte leka för att man blir gammal, man blir gammal för att man slutar leka"
måndag 3 december 2007
Måndagskrönikan - Om konsumtion
62 000 000 000 Men oj, oj, oj vilken stort tal! Ett kak-poäng till den som kan lista ut vad det talet står för.. Okej jag säger det. Talet heter 62 Miljarder och står för hur mycket svenskarnas konsumtion under december månad kommer att uppgå till! En fantastiskt summa. Fast ändå inte mer än knappa 7000kr/person. Å andra sidan är det bara 66,5 procent av befolkningen som är i arbetsför ålder och av dessa är många arbetslösa, studenter eller på annat sätt utanför arbetsmarknaden. Detta ger ett medelvärde på ca 13000kr/person. Rätt mycket.. Men igår kunde man i Expressen läsa om de rikaste svenskarna och det finns faktiskt en handfull personer i sverige som skulle kunna betala för julhandeln helt ur egen ficka. Hur sjukt är inte det?
Med den inledningen kommer jag, inte helt osökt in på dagens ämne, nämligen konsumtion. För det är vad vårat samhällssytem är uppbyggt på, vilket inte minst bevisas av julhandeln som slår nya rekord varje år. Sjukt system egentiligen. Varje dag, nästan vad vi än gör, så bombarderas vi av reklam som säger åt oss att köpa än det ena än det andra. Ny bil, nya kläder, smink, anti-rynk-kräm. Budskapet är alltid detsamma, köp våran vara så kommer du att må bättre och bli en bättre människa, kanske lika bra som den här fotomodellen som vi har i reklamen! Jo säkert... Men för att marknadens hjul skall spinna så måste vi köpa saker, dels för våran egen skull men framförallt av status-själ, att hänga med i trenden. Att ha den senaste mobilen, kläderna etc. Och folk är villiga att betala fanatstiska summor för det här. För att jobba på sin status, att hänga med. Jag hörde en konversation på en affär i Sthlm en gång, en kille som frågar sin kompis om det är okej att köpa en tröja för 1000kr, eller känns det billigt? Va? Det spelar ingen roll om tröjan är snygg eller inte, bara den är dyr så att man kan visa sina brat-polare att man har råd, och att man bryr sig om vad man har på sig. Eller visar man det? Frågor du mig så visar man bara att man är lurad av systemet. Och förstå vad vissa människor tjänar pengar på det! Jag menar vad kan ett par jeans för 1400 spänn ha för tillverkningskostnad? Och då kommer de till råga på allt vara "ute" när det blir vår, bara för att nån fransk homofil har sagt att det är bootcut och mörka färger som gäller. Det kanske är det sjukaste av allt. Det finns folk som "sätter" trender. Som kan säga vad som är inne och ute, som styr din out-fit med sin vänstra hand medan de dricker Dom Perignon och käkar hummer med den högra och är såå lyckliga för att du har sparat studiebidraget i 3 månader för att kunna köpa rätt jeans. Och hur länge räcker trender egentligen? För att hårddra det kan man ju minnas 80-talets utsvängda byxor och platå-dojjor. Dessa kommer ju tillbaka titt som tätt, men oftast tittar vi på de kläderna med ett förnöjt leende på läpparna, sedan skakar vi på huvudet och tänker på vilka idioter de var som hade sådana kläder på sig. Men det var trenden då, och det fanns folk som med glädje betalade det pris som var, lika väl som folk i framtiden kommer att skratta åt de trender som vi i dag sätter som idialet idag. Knepigt va? Varför ändras trender så mycket? Hur kan man vara inne en dagen och spottad på den andra? Svaret är väldigt enkelt. Alla designers, och skräddare måste ha mer pengar = Du måste inhandla en ny garderob. Så det blir rådslag på det stora designföretaget. Jaha göbbar och kärringar så var det dags igen. Nån som har någon idé? Vilka färger är det som gäller? Rutigt eller randigt? Beslut tas och sedan för man reda på exakt hur man ska se ut under våren. Nice...
Hur långt är vi beredde att gå för att "hänga med"? Finns det gränser för vad vi kan ta på oss och göra? För i så fall, och den här idén är helt och hållet snodd, så vore det ju trevligt om man kunde trendsätta miljömedvetenhet istället. Det finns uppenberligen en hel hög med människor som är villiga att offra både pengar och besvär för att vara up to date, så varför inte?
Med den inledningen kommer jag, inte helt osökt in på dagens ämne, nämligen konsumtion. För det är vad vårat samhällssytem är uppbyggt på, vilket inte minst bevisas av julhandeln som slår nya rekord varje år. Sjukt system egentiligen. Varje dag, nästan vad vi än gör, så bombarderas vi av reklam som säger åt oss att köpa än det ena än det andra. Ny bil, nya kläder, smink, anti-rynk-kräm. Budskapet är alltid detsamma, köp våran vara så kommer du att må bättre och bli en bättre människa, kanske lika bra som den här fotomodellen som vi har i reklamen! Jo säkert... Men för att marknadens hjul skall spinna så måste vi köpa saker, dels för våran egen skull men framförallt av status-själ, att hänga med i trenden. Att ha den senaste mobilen, kläderna etc. Och folk är villiga att betala fanatstiska summor för det här. För att jobba på sin status, att hänga med. Jag hörde en konversation på en affär i Sthlm en gång, en kille som frågar sin kompis om det är okej att köpa en tröja för 1000kr, eller känns det billigt? Va? Det spelar ingen roll om tröjan är snygg eller inte, bara den är dyr så att man kan visa sina brat-polare att man har råd, och att man bryr sig om vad man har på sig. Eller visar man det? Frågor du mig så visar man bara att man är lurad av systemet. Och förstå vad vissa människor tjänar pengar på det! Jag menar vad kan ett par jeans för 1400 spänn ha för tillverkningskostnad? Och då kommer de till råga på allt vara "ute" när det blir vår, bara för att nån fransk homofil har sagt att det är bootcut och mörka färger som gäller. Det kanske är det sjukaste av allt. Det finns folk som "sätter" trender. Som kan säga vad som är inne och ute, som styr din out-fit med sin vänstra hand medan de dricker Dom Perignon och käkar hummer med den högra och är såå lyckliga för att du har sparat studiebidraget i 3 månader för att kunna köpa rätt jeans. Och hur länge räcker trender egentligen? För att hårddra det kan man ju minnas 80-talets utsvängda byxor och platå-dojjor. Dessa kommer ju tillbaka titt som tätt, men oftast tittar vi på de kläderna med ett förnöjt leende på läpparna, sedan skakar vi på huvudet och tänker på vilka idioter de var som hade sådana kläder på sig. Men det var trenden då, och det fanns folk som med glädje betalade det pris som var, lika väl som folk i framtiden kommer att skratta åt de trender som vi i dag sätter som idialet idag. Knepigt va? Varför ändras trender så mycket? Hur kan man vara inne en dagen och spottad på den andra? Svaret är väldigt enkelt. Alla designers, och skräddare måste ha mer pengar = Du måste inhandla en ny garderob. Så det blir rådslag på det stora designföretaget. Jaha göbbar och kärringar så var det dags igen. Nån som har någon idé? Vilka färger är det som gäller? Rutigt eller randigt? Beslut tas och sedan för man reda på exakt hur man ska se ut under våren. Nice...
Hur långt är vi beredde att gå för att "hänga med"? Finns det gränser för vad vi kan ta på oss och göra? För i så fall, och den här idén är helt och hållet snodd, så vore det ju trevligt om man kunde trendsätta miljömedvetenhet istället. Det finns uppenberligen en hel hög med människor som är villiga att offra både pengar och besvär för att vara up to date, så varför inte?
Va? Handla kläder nu igen? Vet du inte att jordens resurser håller på att ta slut? Har du mobil telefon? Ärru sjuk i huvudet, du får både cancer och dessutom så finns det bara kisel för 5 år kvar..
Intressant tanke eller hur? Fast det är klart, då skulle den franska homofilen sitta där med ett glas kranvatten och en hot-dog istället och det ska han väl inte behöva?
Intressant tanke eller hur? Fast det är klart, då skulle den franska homofilen sitta där med ett glas kranvatten och en hot-dog istället och det ska han väl inte behöva?
söndag 2 december 2007
citat den 3/12
"Tiden är som vinden, så länge den kommer emot oss kan vi utnyttja den, men så fort den passerat är den omöjlig att få tag i"
berg och dalar
Så var det söndag kväll igen
Ångest kvällen, vet inte varför, ett inetsat minne av hur den förra söndagen var, och söndagen före det och så vidare, och kroppen tycks komma ihåg känslan och man försetts i samma tomhet.
Jag vet ibland inte vart jag är i mitt liv, varken psykiskt eller fysiskt.
Svävar i nån slags mellanfas, utan stödstolpar eller riktlinjer, i en vänta på nått nytt, som jag inte har en blekast aning om vad det är.
En otrygghet i tillvaron.
Jag kan inte heller bestämma mig för om jag saknar mitt gamla liv som skidåkare, packa bussen på fredagarna och dra iväg långt upp i kalla jävla norrland.
Jag vet inte, ibland tror jag att jag förtränger det, ibland känns de som jag är väldigt nöjd med att ha avslutat den epoken. Dock blev avslutet väldigt tvärt.
Men det finns inte så mycke att göra annat än att begrunda.
Jag vet inte vad som väntar, men låt det komma det som kommer, jag hoppas jag har gott om krafter kvar!
Hallelujah..
Ångest kvällen, vet inte varför, ett inetsat minne av hur den förra söndagen var, och söndagen före det och så vidare, och kroppen tycks komma ihåg känslan och man försetts i samma tomhet.
Jag vet ibland inte vart jag är i mitt liv, varken psykiskt eller fysiskt.
Svävar i nån slags mellanfas, utan stödstolpar eller riktlinjer, i en vänta på nått nytt, som jag inte har en blekast aning om vad det är.
En otrygghet i tillvaron.
Jag kan inte heller bestämma mig för om jag saknar mitt gamla liv som skidåkare, packa bussen på fredagarna och dra iväg långt upp i kalla jävla norrland.
Jag vet inte, ibland tror jag att jag förtränger det, ibland känns de som jag är väldigt nöjd med att ha avslutat den epoken. Dock blev avslutet väldigt tvärt.
Men det finns inte så mycke att göra annat än att begrunda.
Jag vet inte vad som väntar, men låt det komma det som kommer, jag hoppas jag har gott om krafter kvar!
Hallelujah..
Lämna det bakomflutna framför dig..
Visst är det väl så han säger Pumba i lejonkungen. Själv tänkte jag ta och lämna det förflutna bakom mig. Men det menar jag Sollefteå och i synnerlighet skidgymnasiet. Tre små veckor kvar i hålan sen är ännu ett kapitel i mitt liv till ändå. Nu börjar ett nytt och förhoppningsvis spännande och innehållsrikt kapitel. Tror det är vettigt att se livet som i små och stora kapitel. Vissa fyllda av misslyckanden andra av glädje och lycka! Känns skönt att få uppbrott och börja på ny kula igen. Nya människor, nya upplevelser. Man kör lätt fast i det gamla och tuggar på. Kanske hör till ungdomen att söka nya vägar att vandra. Men det måste ju ändå vara något som får människor att stanna upp och rota senare i livet. Man kanske lessnar på all fart och fläkt. För tillfället känns det som fart och fläkt är det som behövs. Kanske tågluffen som ligger på lur i maj kommer råda bot på det, skulle gissa det iallafall! Men det jävliga är att för att resa behövs pengar. Det skulle ju vara väldigt smidigt om det fanns nån slags ungdomsrabatt på alla utlandsresor för glada ungdomar, hungrande för fart och fläkt. Men det gör ju inte det så därför får man tillförlita sig på den härliga arbetsmarknaden. Tyvärr så sprudlar den ju inte av högavlönade arbeten. Men tack för det nya arbetar partiet Moderaterna som värnar om låginkomstagarna. Detta kan vara nominerat till årets skämt. Det borde det vara iallafall!
Alla ni som är less på vardagen där ute: Lämna det bakomflutna framför er! Nya kapitel väntar!
Alla ni som är less på vardagen där ute: Lämna det bakomflutna framför er! Nya kapitel väntar!
På den sjunde dagen vilade han...
In my ass! Idag jobbade han nämligen. På den pittoreska lilla bensinmacken i korsningen storgatan-köpmangatan i Delsbo. Jobbet är väl helt okej, men det kan vara slitsamt i bland. Jobbigast är att vara så förbannat glad och trevlig hela tiden. Helger är verkligen ingen höjdare av jobba, då man dels missar allt kul som polarna hittar på och dels jobbar själv. Men just söndagsförmiddagar brukar vara väldigt lugna och sköna pass. Inte allas så mycket folk utan man kan i lugn och ro fixa i ordning allting, dricka en kopp kaffe(eller flera) och konversera lite alldagligt med kunderna. Tempot ökas succesivt under dagen och innan man vet ordet av är klockan fyra och man kan gå hem.
Nu på hösten är det också en ganska speciell stämning att stå på en mack och jobba. Man känner sig lite grand som en frälsare, som ett ljus i höst mörkret, som en brasa i decemberkylan.
Genom slasket på gatan ser jag en man komma gående. Han halkar och svär. Vinden piskar det snöblandade regnet i ansiktet på honom så han ser knappt vart han är på väg. Men så! Ett Ljus i mörkret, en brasa i decemberkylan! Det är Macken med stort M. Jag kan se hur han skiner upp vid blotta anblicken och styr stegen mot den fristad vilken jag kontrollerar. Jag är hård men rättvis och jag erbjuder värme, korv, kaffe, chips, glass, lotter, en pratstund.. you name it. Jag är lagom rolig utan att verka tillgjord, jag är flirting utan att verka närgången och jag är en god lyssnare! Man får höra mycket mer än man väntar sig på en bensinmack.. Men det är min uppgift att ge dessa människor hopp. Lite humor i den gråa vardagen, nån som har tid att lyssna, nån som kan leda dem rätt. "Blessed is he who in the name of charity and goodwill shepheards the weak through the valley of darkness" Hoppas gud tycker att går lika bra att göra det för profit och egenintresse..
Men så är det de där eviga leendena och fraserna som man nöter till leda redan första timmen:
"Bra så? 12,50 tack. Snurrar du ett halvt varv på kortet också! På summan? Tack, tack. Kvitto? Då slänger jag det? Tack och hej!" Men det som framförallt irriterar det är kunder som har fel, och som är övertygade om att de har rätt. Jag menar hur svårt är det att tanka på en automatpump? Och likförbannat får man springa ut ett par gånger om dan och hjälpa nån stackare. Oftast får man då också en liten utskällning för att "Ingenting fungerar någonsin på den här jävla macken" "Har du valt pump nr?" "Jag ska tammefaen.. va pump nr?" "Ja precis, tryck fyra och klar så sak du se att det ordnar sig" detta så klart följt av ett leende. Vad skönt det vore att någon gång bara be någon dra åt Helvette. Bara en enda gång..
Fast det är egentligen inte så farligt, i efter hand är ju dessa kunder faktiskt ganska roliga. Och sedan finns det ju klart fler kunder som är vettiga och en del som till och med är riktigt roliga att prata med. Sedan finns det vissa kunder är trevliga utan att man behöver prata med dem. Som flickan som åker den röda mercan och köper trisslotter! Undrar hur gammal hon är..
Undrar vad veckan har att erbjuda?
/RML
Nu på hösten är det också en ganska speciell stämning att stå på en mack och jobba. Man känner sig lite grand som en frälsare, som ett ljus i höst mörkret, som en brasa i decemberkylan.
Genom slasket på gatan ser jag en man komma gående. Han halkar och svär. Vinden piskar det snöblandade regnet i ansiktet på honom så han ser knappt vart han är på väg. Men så! Ett Ljus i mörkret, en brasa i decemberkylan! Det är Macken med stort M. Jag kan se hur han skiner upp vid blotta anblicken och styr stegen mot den fristad vilken jag kontrollerar. Jag är hård men rättvis och jag erbjuder värme, korv, kaffe, chips, glass, lotter, en pratstund.. you name it. Jag är lagom rolig utan att verka tillgjord, jag är flirting utan att verka närgången och jag är en god lyssnare! Man får höra mycket mer än man väntar sig på en bensinmack.. Men det är min uppgift att ge dessa människor hopp. Lite humor i den gråa vardagen, nån som har tid att lyssna, nån som kan leda dem rätt. "Blessed is he who in the name of charity and goodwill shepheards the weak through the valley of darkness" Hoppas gud tycker att går lika bra att göra det för profit och egenintresse..
Men så är det de där eviga leendena och fraserna som man nöter till leda redan första timmen:
"Bra så? 12,50 tack. Snurrar du ett halvt varv på kortet också! På summan? Tack, tack. Kvitto? Då slänger jag det? Tack och hej!" Men det som framförallt irriterar det är kunder som har fel, och som är övertygade om att de har rätt. Jag menar hur svårt är det att tanka på en automatpump? Och likförbannat får man springa ut ett par gånger om dan och hjälpa nån stackare. Oftast får man då också en liten utskällning för att "Ingenting fungerar någonsin på den här jävla macken" "Har du valt pump nr?" "Jag ska tammefaen.. va pump nr?" "Ja precis, tryck fyra och klar så sak du se att det ordnar sig" detta så klart följt av ett leende. Vad skönt det vore att någon gång bara be någon dra åt Helvette. Bara en enda gång..
Fast det är egentligen inte så farligt, i efter hand är ju dessa kunder faktiskt ganska roliga. Och sedan finns det ju klart fler kunder som är vettiga och en del som till och med är riktigt roliga att prata med. Sedan finns det vissa kunder är trevliga utan att man behöver prata med dem. Som flickan som åker den röda mercan och köper trisslotter! Undrar hur gammal hon är..
Undrar vad veckan har att erbjuda?
/RML
Första Advent
Ja, nu är det dags igen.
Den långa väntan fram till jul.
Som under barn åren var en lyrisk period på året av längtan och förväntningar och spänning.
Allt byggdes upp inför den stora aftonen, röda dukar och gardiner, stjärnor och ljusstakar.
Och aldeles innan jul kom den stora pyntdagen då julgranen skulle kläs
och hela huset skulle fyllas med små prydnadstomtar och liknande.
Så länge hade man gått och väntat på det där, mysiga spännande.
Man var nervös, kunde inte sova på natten, undrade vad som var i alla paket, upprymd av förväntningar. Helt otroligt.
Och då visste man inte riktigt vad allt handlade om.
Nu vet man lite mer, det är, eller var, en religiös högtid för att fira krisit födelse.
Hur många aktiva kristna lever i sverige idag?
Julen har mer blivit en kommersiell högtid, handelns veckor.
Men visst är det en mysig och ofta trevlig tillställning, Stockholm är aldrig så vackert och trivsamt som strax före jul, om man inte är en stressad 3 barns förälder förstås.
Man kan endå inte låta bli att tänka på dem som står utanför, utanför samhället, utanför sin familj, utanför alla tänkbara umgängeskretsar. För dem måste julen verkligen vara den överlägset värsta helgen på hela året!
Jag vill att ni skänker dessa en tanke när jul kommer i år!
Allt handlar om perspektiv!
Ha en underbar första advent!
/CMÖR
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
