Ja visst! Välkommna ska ni vara alla framtida kontemplerare som jag hoppas ska finna mycket nöje, tröst, irritation, ånger och en massa andra känslor som jag inte har tid att räkna upp när ni får möjlighet att följa mina och min vän Carl-Jans tankegångar.
Jag heter alltså Martin och kommer från en liten by vid namn Näsviken, belägen någon mil väster om Hudiksvall. Härifrån görs de flesta av mina betraktelser eftersom jag valt att ta ett sabbatsår från mina studier och arbete ihop en liten reskassa istället. Nu jobbar jag inte så mycket, men jag bor hemma hos min kära föräldrar och mina älskade bröder, så jag lever rätt billigt.
Dagens betraktelse får gälla onsdagen som dag. Jag har alltid gillat onsdagar, speciellt tiden på onsdagen då skolan just slutat. Och varför då? Jo helt enkelt därför att halva "arbetsveckan" har gått och innan man vet ordet av så är det fredag och helg! Samma sak med vad man än gör som inte är så där super-duper roligt som vissa andra saker kan vara. Det tar en väldigt tid tills man har gjort hälften av tiden, eller hälften av gångerna. Sedan rinner det liksom på av bara farten och plötsligt.. PANG! Fredag!
Helgen har, känns det som i allfall mycket mer att erbjuda än "arbetsveckan". Nästan så att varje helgdag känns som två "vanliga" veckodagar om man ser till hur mycket man upplever att man kan få ut av dem. Hoppsan sa! En solklar illusion på min ära, men en ack så påtaglig sådan. Dessutom understödd av det faktum att det felsta är lediga på helgerna vilket ger fler möjligheter till sociala aktiviteter. Därför kommer jag att strunta i att det är en illusion och med glädje se fram emot tre dagar som känns som värda längta efter!
Vad härligt att det är onsdag!
/martin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar