Har rejsat idag med! Sprintstafett med bror. Motståndet var halvdant så det var en säker seger utan att man behövde förta sig.. Fint väder idag igen förresten! Det märks att man inte varit bortskämd med soldagar på slutet eftersom man reagerar när den skiner två dagar i rad...
Är ganska sliten nu, kroppen gör ont lite överallt, trött och sliten. Calle skulle kalla tillståndet för "dekis". Helt och hållet taget från en viss rappare vid namn Petter. Ni vet: "Fan vad jag är dekis". Calle var tydligen också dekis. Tydligen hade det varit slitsamt att plaska omkring på Paradisbadet och sedan TITTA på hockey igår.. Hmm 42 kilometer skidåkning med en medelpuls på 175...! Aja han får väl känna hur han vill. Vi vet ju sedan tidigare att han inte är byggd av det segaste virket direkt. Ska i alla fall hämta upp honom i Hudik när han och Viksten behagar komma hemåt. Viksten jobbar i morgon men Calle och jag skall åka ner till Söderhamn för att göra lite seriöst fotoarbete. Det kan bli en tur till Skatön vem vet. Men först lär jag pyssla om "bubbisen" lite så han pallar det tunga arbete som det innebär att ta kort.
Till ämnet! Jag var inte helt säker på att Calle tolkat Petters budskap på ett helt korrekt sätt så jag googlade "dekadens". Jag tror nämligen att det är vad Petter menar när han söger "dekis". Wikipedia ger följande förklaring:
"Dekadens, ibland stavat dekadans, betyder ungefär förfall, fördärv, fortskridning till (moralisk) undergång"
Ahh, moralisk undergång?!? Hoppas att Calle misstolkat budskapet som sagt. För annars skulle jag tippa att hans "fortskridning till (moralisk) undergång" är ganska långt gången så ofta som han känner sig dekis... Å andra sidan kanske Calle använder det helt rätt ibland! Han brukar ofta använda det efter allt för lång tid utan arbete och innanför husetes fyra väggar. Jag själv kan berkräfta att det helt klart känns att den moraliska undergången närmar sig steg för steg när man tillbringar alltför mycket tid utan varken mening eller mål, eller någon mer intressant social kontakt än sin familj. Efter några dagar börjar man se det som ett enormt framsteg varje gång man tar sig ur sängen. Man börjar göra segergester när man borstat tänderna innan klockan tolv och kan börja gråta för att soppåsen måste bäras ut... Är inte det tydliga tecken på dekadens så säg?
Vid sådan situationer finner jag det helt försvarbart att använda sig av uttrycket "Dekis". Men en situation som inte riktigt lever upp till Wikipedias högt ställlda kriterier då? Jag kan tänka mig att "uppfinna" ett nytt ord här och nu. Ponera att du inte alls lider av "fortskridning till (moralisk) undergång", men ändå känner dig trött, sliten och oföretagsam. Kanske efter en blöt kväll på stan, eller under en riktigt regning höstdag. Du känner dig helt enkelt lite degig. (Jag tror att det är det här som Calle oftast känner) Då skulle man kunna kalla det för "Degis" och behålla "Dekis" till de tillfällen då man bryter ihop för att det är slut på tandkrämen på den ena toaletten och fortskridningen till den moraliska undergången verkligen knackar på dörren! Så där ja! Ett nytt ord bannemej! Det ska ni ha!
Sug i er bara! /RML
Är ganska sliten nu, kroppen gör ont lite överallt, trött och sliten. Calle skulle kalla tillståndet för "dekis". Helt och hållet taget från en viss rappare vid namn Petter. Ni vet: "Fan vad jag är dekis". Calle var tydligen också dekis. Tydligen hade det varit slitsamt att plaska omkring på Paradisbadet och sedan TITTA på hockey igår.. Hmm 42 kilometer skidåkning med en medelpuls på 175...! Aja han får väl känna hur han vill. Vi vet ju sedan tidigare att han inte är byggd av det segaste virket direkt. Ska i alla fall hämta upp honom i Hudik när han och Viksten behagar komma hemåt. Viksten jobbar i morgon men Calle och jag skall åka ner till Söderhamn för att göra lite seriöst fotoarbete. Det kan bli en tur till Skatön vem vet. Men först lär jag pyssla om "bubbisen" lite så han pallar det tunga arbete som det innebär att ta kort.
Till ämnet! Jag var inte helt säker på att Calle tolkat Petters budskap på ett helt korrekt sätt så jag googlade "dekadens". Jag tror nämligen att det är vad Petter menar när han söger "dekis". Wikipedia ger följande förklaring:
"Dekadens, ibland stavat dekadans, betyder ungefär förfall, fördärv, fortskridning till (moralisk) undergång"
Ahh, moralisk undergång?!? Hoppas att Calle misstolkat budskapet som sagt. För annars skulle jag tippa att hans "fortskridning till (moralisk) undergång" är ganska långt gången så ofta som han känner sig dekis... Å andra sidan kanske Calle använder det helt rätt ibland! Han brukar ofta använda det efter allt för lång tid utan arbete och innanför husetes fyra väggar. Jag själv kan berkräfta att det helt klart känns att den moraliska undergången närmar sig steg för steg när man tillbringar alltför mycket tid utan varken mening eller mål, eller någon mer intressant social kontakt än sin familj. Efter några dagar börjar man se det som ett enormt framsteg varje gång man tar sig ur sängen. Man börjar göra segergester när man borstat tänderna innan klockan tolv och kan börja gråta för att soppåsen måste bäras ut... Är inte det tydliga tecken på dekadens så säg?
Vid sådan situationer finner jag det helt försvarbart att använda sig av uttrycket "Dekis". Men en situation som inte riktigt lever upp till Wikipedias högt ställlda kriterier då? Jag kan tänka mig att "uppfinna" ett nytt ord här och nu. Ponera att du inte alls lider av "fortskridning till (moralisk) undergång", men ändå känner dig trött, sliten och oföretagsam. Kanske efter en blöt kväll på stan, eller under en riktigt regning höstdag. Du känner dig helt enkelt lite degig. (Jag tror att det är det här som Calle oftast känner) Då skulle man kunna kalla det för "Degis" och behålla "Dekis" till de tillfällen då man bryter ihop för att det är slut på tandkrämen på den ena toaletten och fortskridningen till den moraliska undergången verkligen knackar på dörren! Så där ja! Ett nytt ord bannemej! Det ska ni ha!
Sug i er bara! /RML
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar