Tidigare dopingavstängde Kaisas Varis, en vinnare igenBjarne Rise, Mika Myllylä, Kaisa Varis, Johann Myhlegg, Tim Montgomery, Jari Isometsä, Ludmila Enquist och den nu mera fängelsedömda Marion Jones. Listan kan göras hur lång som helst. Listan med fuskare. Listan med människor som på kemisk väg försökt skaffa sig till starkare och snabbare muskler och bättre syreupptagning, saker som andra försöker skaffa sig med hjälp av blod, svett och tårar. Listan med människor som jag föraktar.
Det har handlat mycket om doping på sista tiden. Marion Jones har alltså blivit dömd till fängelse för att ha ljugit för amerikanska FBI-agenter om sin dopning. Hon måste dessutom lämna tillbaka alla sina OS-medaljer och prispengar som hon tjänat in under perioden. Helt rätt. Kasta i väg nyckeln vet ja. På andra sidan världen, både geografiskt och sportmässigt tar den tidigare dopingavstängda längdskidåkaren Kaisa Varis en världscupseger, denna gången i skidskytte. Många menar att hon har sonat för sina brott med sina två års avstägning och därmed borde vara förlåten. Kanske det. Men man kommer alltid och undra. Och jag kan säga direkt att jag inte har förlåtit henne och jag kommer aldrig någonsin att göra det . Om man dopar sig och åker fast så ska det vara LIVSTID. No doubt! Att man över huvudtaget funderar på att dopa sig visar på en helt vrickad inställning till idrott som faktiskt handlar om den ärliga kampen, man mot man och kvinna mot kvinna. Därmed har man förverkat sin rätt att delta.
Det kan tyckas vara väl hårt, och människor kan bättra sig o.s.v. Men de hinner ställa till med så otroligt mycket skada innan de åker dit så straffet ska vara kännbart, hårdare än de två år som gäller idag. Det bästa exemplet är Per Elofsson vs. Johann Muhlegg i Salt Lake City 2002. Här åker den tok-dopade Muhlegg ifrån Per på 30 kilometer fritt, vilket var hans paradgren på den tiden. En snyting som Elofsson aldrig riktigt hämtat sig ifrån. Per är idag 30 år och kunde ha stått på toppen av sin karriär, om inte... Visst berodde det inte bara på den spansk-tyske Johann, men viss del kan absolut beskyllas denna vedervärdiga homo sapiens. Få saker gör mig så ledsen och så heligt förbannad som att tänka på just denna episod. LIVSTID ska de ha!
Och nej, ytterst få svenskar och norrmän är dopade. Det handlar om mentalitet och om inställning. När i stort sett hela finska landslaget åkte dit för hemo-hess under skid-vm i Lahti 2001, så var allmänhetens inställning i Finland att det var ju förbaskat synd att de finska läkarna inte var lika bra på att dopa sina adeptrar som alla andra länder... Ni ser, felet är så mycket mer grundläggande än man kan tro. För de som dopar sig är övertygade om att alla andra gör det. Man måste dopa sig för att hänga med. LIVSTID. Ett sånt hårt straff skulle får fler att tänka till skulle jag tro. Framförallt skulle rötäggen rensas bort. Och inställningen måste förändras.. Hur nu det ska gå till.
2005 var jag på utbytes resa till Finland och både då hos en skidåkare som är jämnårig med mig. Han var övertygad om att man inte kunde komma på pallen på ett världmästerskap i längskidor utan att vara dopad.. Ser ni inställningen. Som den naiva och blåögde svensk jag är tror jag fortfarande att den som vinner är ren tills motsatsen bevisats. Men inte min finske kompis. Den skillnaden är mycket betydande. Ponera att han kommer upp i finska landslaget. Han är övertygad om att man inte kan komma på pallen i ett mästerskap utan doping. Chansen är stor att han skulle dopa sig, trots att hans landsmän åkte dit 2001. Något måste göras.
Ta cykel också. Dopningens förlovade land. Vart enda år åker minst ett par cyklister dit för doping under Touren. Något måste göras. Inställningen måste förändras. Och de som åker dit ska fan i mig inte tillbaka till idrotten. De har förstört för mycket.
/RML
Det har handlat mycket om doping på sista tiden. Marion Jones har alltså blivit dömd till fängelse för att ha ljugit för amerikanska FBI-agenter om sin dopning. Hon måste dessutom lämna tillbaka alla sina OS-medaljer och prispengar som hon tjänat in under perioden. Helt rätt. Kasta i väg nyckeln vet ja. På andra sidan världen, både geografiskt och sportmässigt tar den tidigare dopingavstängda längdskidåkaren Kaisa Varis en världscupseger, denna gången i skidskytte. Många menar att hon har sonat för sina brott med sina två års avstägning och därmed borde vara förlåten. Kanske det. Men man kommer alltid och undra. Och jag kan säga direkt att jag inte har förlåtit henne och jag kommer aldrig någonsin att göra det . Om man dopar sig och åker fast så ska det vara LIVSTID. No doubt! Att man över huvudtaget funderar på att dopa sig visar på en helt vrickad inställning till idrott som faktiskt handlar om den ärliga kampen, man mot man och kvinna mot kvinna. Därmed har man förverkat sin rätt att delta.
Det kan tyckas vara väl hårt, och människor kan bättra sig o.s.v. Men de hinner ställa till med så otroligt mycket skada innan de åker dit så straffet ska vara kännbart, hårdare än de två år som gäller idag. Det bästa exemplet är Per Elofsson vs. Johann Muhlegg i Salt Lake City 2002. Här åker den tok-dopade Muhlegg ifrån Per på 30 kilometer fritt, vilket var hans paradgren på den tiden. En snyting som Elofsson aldrig riktigt hämtat sig ifrån. Per är idag 30 år och kunde ha stått på toppen av sin karriär, om inte... Visst berodde det inte bara på den spansk-tyske Johann, men viss del kan absolut beskyllas denna vedervärdiga homo sapiens. Få saker gör mig så ledsen och så heligt förbannad som att tänka på just denna episod. LIVSTID ska de ha!
Och nej, ytterst få svenskar och norrmän är dopade. Det handlar om mentalitet och om inställning. När i stort sett hela finska landslaget åkte dit för hemo-hess under skid-vm i Lahti 2001, så var allmänhetens inställning i Finland att det var ju förbaskat synd att de finska läkarna inte var lika bra på att dopa sina adeptrar som alla andra länder... Ni ser, felet är så mycket mer grundläggande än man kan tro. För de som dopar sig är övertygade om att alla andra gör det. Man måste dopa sig för att hänga med. LIVSTID. Ett sånt hårt straff skulle får fler att tänka till skulle jag tro. Framförallt skulle rötäggen rensas bort. Och inställningen måste förändras.. Hur nu det ska gå till.
2005 var jag på utbytes resa till Finland och både då hos en skidåkare som är jämnårig med mig. Han var övertygad om att man inte kunde komma på pallen på ett världmästerskap i längskidor utan att vara dopad.. Ser ni inställningen. Som den naiva och blåögde svensk jag är tror jag fortfarande att den som vinner är ren tills motsatsen bevisats. Men inte min finske kompis. Den skillnaden är mycket betydande. Ponera att han kommer upp i finska landslaget. Han är övertygad om att man inte kan komma på pallen i ett mästerskap utan doping. Chansen är stor att han skulle dopa sig, trots att hans landsmän åkte dit 2001. Något måste göras.
Ta cykel också. Dopningens förlovade land. Vart enda år åker minst ett par cyklister dit för doping under Touren. Något måste göras. Inställningen måste förändras. Och de som åker dit ska fan i mig inte tillbaka till idrotten. De har förstört för mycket.
/RML
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar