Föklaring följer...

Det här kommer kanske ta ett tag att reda ut, men jag föreslår att du lutar dig tillbaka och försöker hänga med så gott det går, för det är bra!

Kartongen på bilden anlände med bud till macken idag. Den innehåller tre västar som skall användas som priser vid Näsvikens skidtävling nästa helg. Jag öppnade packetet, kontrollerade dess innehåll och beslöt att lägga ut det i bilen för att inte riskera att glömma det. På vägen ut ser jag några tomkartonger. Eftersom jag varken är dum, eller korkad så tar jag dessa med mig, då pappersåtervinningen är på vägen till bilen och jag inte vill behöva gå två gånger.

På macken så har vi en ganska stor maskin som man slänger ner pappkartongerna i och drar i en spak. Maskinen pressar då ihop kartingerna till mycket mindre format. Jag antar att ni förstår vartåt det barkar. Men det gjorde inte jag.

Efter fullföljd uppgift gick jag in igen och jobbade på i, en timme kanske. När jag sedan är på väg till kontoret för att räkna pengar, glatt nynnandes på "Häng med på party" och knäppandes med fingrarna i takt till min egen stämma, fryser jag liksom fast mitt i en fingerknäppning. Plötsligt ägnas hela min hjärnas fokuseringsförmåga på en enda sak. Vad fan gjorde jag av västlådan? I svindlande fart går jag igenom hela förloppet och jag konstaterar att jag inte la den i bilen.

Nej då, efter att ha ruschat nedför trapporna och varit när att göra en dubbelaxel nere på den glashala planen, så kan jag konstatera att jag pressat västarna. Tur att det bara var västar. Det kunde ju typ ha varit 12 ölglas, eller en mingvas eller dyl.

Aja, i bland är jag fantastiskt disträ. Magnus Engström kallade mig, på sin bedårande svenska för: "Disträet" och ni ser, ibland skrämmer jag till och med mig själv. Jag menar hur disträ är jag? I´m so jävla disträ!

Vi ses i marshallens skugga, amen! /RML