Och hur ska det då inte kännas i Östersund? Totalt 112 000 besökare under veckan. Det knäcker till och med besöksantalet från Antholtz/Anterselva förra året!! På Storsjöyran brukar det vara 18 000 personer som mest, Toppdagen på VM drog 27 000! Efter tävlingarna så var vi på stan för att beskåda Ljusspelet på rådhuset och det ska jag säga er. Det rådde värsta yranstämningen även nere på stan. Det enda man kallt kan räkna med när man åker på yran, det är en rejäl bakfylla. Gissa om man lider av det i Östersund idag! Även om man kanske inte lider av fyllasjuka så lär tomheten vara överhängande!
Skidskytte-VM blev alltså en arrangörsmässig succé, även om det sportsliga framgångarna, i viss mån, försvann för värdlandet. Men Sverige är egentligen en rejäl underdog i sammanhanget. I Sverige finns 150 skidskyttar. Allt som allt. I norge finns 8300! Tyskland har ca 80 miljoner invånare och skidskytte är den näst populäraste sporten efter fotboll. Det är fantastiskt att vi kan ha en sådan elit som vi ändå har. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att återväxten för denna sport är tryggad i och med detta VM även om vi har både klimat- och samhällsförändringar att slåss mot. Men skidskytte har i alla fall den innebyggda dramaturologin. Det är lätt att följa. Man har kampen ute efter spåret och den enorma spänningen på vallen då allt ställs på sin spets. 25 sekunder till en minut beror på om man lyckas träffa en svart prick som inte är mycket större än en femkrona på 50 meters håll. 27 000 personer, på läktarn och i skogen jublar, eller suckar. När 27 000 personer suckar så hörs det.. Men det gör det när de jublar efter 5 träffar också!
Vi syns i marshallens skugga! Amen /RML
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar