Jag och bror Bingo och Linus passade på att vara lite kulturella när nu tillfälle gavs och TAW kom till stan. Det var en väldigt lugn och trivsam tillställning, med Tomas, hans gitarrer, en tekniker och Per Persson, han med packet ni vet.
Jag själv fick upp ögonen för TAW för ca ett år sedan. Jag tror att det var den gode Engström som tipsade mig. Låtar som Hälsingland och Blues från Sverige (som handlar om ett misslyckat gigg på Stadt i Hudiksvall) talade rätt in i den patriotiska delen av mitt hjärta och den andra delen, den som är totalt såld på bra texter var också nöjd. Men så mycket mer än det har det inte varit med denne Andersson Wij för min del. Tills typ igår, då vi bokade biljetter, jag tankade det nya albumet, som jag har lyssant in det ordentligt nu. Dessvärre så spelade han inte min favorit, Sommar på Speed, men, men.
Han gjorde ett stabilt intryck, vackert gitarrspel, vackra texter. Lite svåra att förlja med i dock, han gillar inte korta låtar.. Annars det som slog mig mest är hur rolig han är. Mellansnacket var grymt bra. Osså ser han ju så rolig ut också. Han scenrörelser är inte av denna världen:) Han står med lätt böjda ben och fötterna pekande lite innåt. Han gungar lite upp och ner och skakar nästan konstant på det rakade huvudet med de hornbågade glasögonen. Ungefär som om han förnekar sina egna texter hela tiden! Och ibland kan han inte hålla sig och då skakar liksom benen till, eller stampar i golvet en kort stund.
Aja, han var bra! /RML
Jag själv fick upp ögonen för TAW för ca ett år sedan. Jag tror att det var den gode Engström som tipsade mig. Låtar som Hälsingland och Blues från Sverige (som handlar om ett misslyckat gigg på Stadt i Hudiksvall) talade rätt in i den patriotiska delen av mitt hjärta och den andra delen, den som är totalt såld på bra texter var också nöjd. Men så mycket mer än det har det inte varit med denne Andersson Wij för min del. Tills typ igår, då vi bokade biljetter, jag tankade det nya albumet, som jag har lyssant in det ordentligt nu. Dessvärre så spelade han inte min favorit, Sommar på Speed, men, men.
Han gjorde ett stabilt intryck, vackert gitarrspel, vackra texter. Lite svåra att förlja med i dock, han gillar inte korta låtar.. Annars det som slog mig mest är hur rolig han är. Mellansnacket var grymt bra. Osså ser han ju så rolig ut också. Han scenrörelser är inte av denna världen:) Han står med lätt böjda ben och fötterna pekande lite innåt. Han gungar lite upp och ner och skakar nästan konstant på det rakade huvudet med de hornbågade glasögonen. Ungefär som om han förnekar sina egna texter hela tiden! Och ibland kan han inte hålla sig och då skakar liksom benen till, eller stampar i golvet en kort stund.
Aja, han var bra! /RML
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar