Vi star pa Malmo station, vantar pa taget till Berlin och funderar pa hur manga som ska med pa varat tag. Vi star brevid ett gang overdrivet hogljudda fjortisar och Calle borjar bli nervos. Men han konstaterar ratt snabbt:
Dom dar kan ju inte ska aka till Berlin, de pratar ju inte ens skanska!
Va skont att du ar med som vet Calle!
Folket i Tjecken ar valdigt aterhallsamma och ler inte sarskilt mycket. Vi sitter och diskuterar hur manga glada vi sett. Jag och Martin kommer fram till att det ar nog bara den luriga tanten som varit glad och trevlig varvid Calle sager:
Jo, men hon pa hippiecaféet var ju ocksa glad......hmmm.....fast hon hade ju iofs rôkt pá!
Detta samtidigt som han blickar filosofiskt ut genom tagfonstret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar