(un)limited tour Dag 17-22

Hej! Nu ar vi har igen, det har tagit lite tid men det ar inte alltid sa latt att hitta en dator som inte kostar skjortan att anvanda. Sen senast har vi varit i Genoa i norra Italien och i Nice dit vi anlande igar. Att hitta boende i Genoa ar svart sa in i hel....! Iallafall nar det ar 1 maj, som oppenbarligen ar en enorm hogtid i Italien. Vi kom till Genoa och fick en vagbeskrivning till Genoas enda hostel. Vi hoppade pa en buss, som tog oss uppfor meandrande vagar och efter 30 min var vi framme. Hungriga och trotta efter en lang tagresa ville vi verkligen inte ha nagra bakslag MEN...... Sjalvklart var det fullt sa vi fick vackert ta bussen tillbaka. Pa vandrarhemmet sa det dessutom att det formodligen inte fanns en enda ledig badd i Genoa. Skit ocksa, tanke vi. Vi gick pa donken funderade och ringde runt till olika hotell med samma resultat. Med lite mat i magen tankte vi klarare och bestamde oss for att aka till Nice pa en gang. Vi debatterade ocksa om vi skulle sova ute eller om vi skulle ta in pa ett hotell nar vi kom fram. Jag blev nedrostad och hotell skulle det bli.
Pa vagen till tagstationen sa gick vi forbi ett hotell och gick in och sa smaironiskt till hotellvarden: Har har ni val inte heller nagot rum ledigt? Men det hade han ett enkelbads och ett tvabadds, dock for 33 euro skallen. Jag tyckte det var lite dyrt sa hotellvarden tipsade oss om tva andra narliggande hotell som var billigare. Vi gick dit och hor och hapna, det fanns ett rum. Iofs sa var det bara en dubbelsang i rummet och vi fick ligga skavfotters fortsa natten. sen hade de fixat ett nytt rum med tre baddar i! Aldrig har tre personer i en dubbelsang sovit sa gott!

Dar pallar inte Viksten mer berattande utan Le Martain tar over vid spakarna. Genova blev en ny resortvistalse for oss. Vi tillbringade dagarna pa stranden och kvallarna pa antingen restaurangen eller hotellrummet. Dessvarre sa segade denna vistelse ner oss en aning for mycket . Nar det var das for avresa till Centralstationen och sedan vidare mot Nice sa borjade vi maka oss bort mot perrongen med blott 4 minuter tillgodo. Men det hade rackt, om inte vi tagit olika uppgangar till perrongen. For nar jag kommer upp och ser att konduktoren visslar for avgang sa vet jag inte om att de andra tog trappan pa andra sidan. Sa nar jag vander mig om sa ar jag helt ensam, jag tror da att de har gatt mot det andra taget som vi ocksa kunde ta. Precis nar jag kilat ner for trappan igen dyker Calle och Johan upp pa andra sidan och undrar: vart fan ar Martin? Vi missar taget men hittar varandra igen i lagom tid for att ta nasta tag, om vi hade gatt till ratt perrong vill saga. Vi upptacker varat misstag for sent och trots en makalos rush med vaskor och Levin hangande och slangande sa stangs dorrarna precis innan vi kommer fram och vi missar aven detta tag. Latt panik utbryter, men vi har fortfarande en halvtimme pa oss att komma till Centralstationen och hinna med taget till Nice. Vi rusar ut for att hitta en buss dit i stallet. Vi hittar bussen och hoppar pa. Men.. Vi visste inte vart vi skulle kliva av och nar vi val fragade sa hade vi redan passerat, av igen for att hitta en buss tillbaka, men italienarnas engelska ar sa fantastiskt kass att vi blir visade tillbaka till den mindre stationen, som vi skulle ta taget fran fran borjan.

Trakigt tyckte vi, eftersom vi nu var tvungna att vanta ytterligare 3 timmar pa nasta tag. Men det som var bra var att vi pa bussen mitt under paniken traffat tva amerikaner som ocksa skulle till Nice. De hoppade av bussen tidigare men missade ocksa de taget, de kommer namligen instrosande pa Centralstationen nar vi satt dar och vantade. De hade dessutom bokat ett vandrahem som tydligen var rankat bland de 10 basta i varlden. Vi fick numret och bokade ett rum dar vi med. Sa nu var allt ordnat iaf, bara en lang tagresa aterstod. Men pa det overfulla taget traffade vi en mycket intressant person. En rysk sjoman som nu var pensionerad i Italien. 81 ar ung. Han hade en MASSA att beratta, b.la. om andra varldskriget och varldspolitik. Han stod for manga visdoms ord, fyndiga kommentarer och roliga historier, som knappast lampar sig pa ett sadant har fint forum, under resan.

Nu befinner vi oss pa vandrahemmet har i Nice. Fanstastikt fint och mycket trevliga mannsikor. Det gamla ordspaket: Det finns inget ont som inte for nagot gott med sig, har aldrig stamt sa bra. I gar forfirade vi Calles fodelsedag med vara amerikanska vanner och en grupp lynniga brudar fran Philadelfia, sa vi far se vad vi hittar pa i kvall. Vi har i alla fall druckit skumpa pa balkongen i kvallssolen!


Ojojoj vad mycket det finns att beratta, men nu ar ni med i stora drag iaf. Svaret pa vart Levin dyker upp nasta gang later vanta pa sig. Teknikens under, ni vet. Men oroa er inte, den kommer, forhoppningsvis redan imorgon!

Livet ar underbart!
Vi hors senare!