Om nystarter och omstarter..

Först en fråga: Vilken är den vanligaste dagen att börja banta på?

Visst är det lustigt att man ibland kan känna att Den dagen (oftast typ måndag) så börjar jag med det här, eller slutar med det där eller hoppar på det andra! Varför känns det som om just den dagen (oftast typ måndag) är den dag som är mest lämpad till min nystart, eller omstart eller vad det nu är som man vill göra, men helst skjuter upp ett tag? Borde inte alla dagar fungera precis lika bra till att börja-sluta-starta-vad-som-helst?

Och visst är det underligt att man mellan saker, typ lov eller kurser, eller jobb eller veckor, får för sig att nästa termin, eller kurs, eller jobb eller vecka, ska jag göra allt så mycket bättre? Och att känslan av att man verkligen kommer göra allt så mycket bättre gör att man med ett barns leende och tindrande ögon verkligen ser framemot att börja om på det som man precis förra treminen, kursen, jobbet, veckan, verkligen avskydde? Varför satsar man på att förändra sig mellan två perioder, istället för under dem?

Idag hörde jag om en snubbe som laddat i ett halvår för att sluta röka. Han hade valt den 21 oktober till att bli Dagen D, hans fars födelsedag. Problemet var bara att den dagen så säger en kollega, som han inte tyckte om, till honom att han borde sluta röka. Och då kunde han inte göra det, eftersom han inte ville att hon skulle tro att han slutade p.g.a. att hon sa det till honom. han ville inte ge henne det. Så han rökte vidare, ett år till..

Men borde man inte kunna göra dessa livsomstörtande förändringar jämt? Typ nu! Eller där eller.., nja i morgon kanske? Ja i morgon såklart! Denna underbart tröstande morgondag!

För den vanligaste dagen att sluta banta är inte måndag som kan tro, det är imorgon!

/RML