Jag ville bara dunka huvudet i golvet..

Mina vänner.. I söndags satt jag i godan ro och filade på min labrapport (Jag hade vid den här tidpunkten filat i ca 9 timmar) samtidigt som jag slölyssnade på Verkligheten i P3. Och det jag hörde gjorde mig så arg som jag nog inte blivit sedan jag var två och dunkade huvudet i golvet när jag var hungrig, eller trött, eller bara hade bajsat på mig. Jag undvek huvuddunkadet denna gången men känslan var den samma, jag satt och hoppade i kontorsstolen. Programmet handlade denna gången om alla de pälshandlare som tvingats slå igen de senaste åren till följd av mordhot, både mot ägarna, men också deras familj, av diverse militanta djurrättsorganisationer. De ringde också upp någon form av talesman för dessa organisationer och intervjuade honom. Men var han ångerfull för att de sprejjat mördare på den 83-åriga stackars farfadern i familjens hus? Kunde han känna att det kanska var lite fel att skicka mordhot till dottern i familjen? Inte då! Det hade ju fungerat som planerat!

"När man ber folk snällt säkert 20 gånger att sluta med det de håller på med så måste man göra så här" resonerade han. Visste kunde han förstå att dottern i familjen kände obehag inför mordhoten med det var ju liksom själva poängen med hot menade den geléslemmiga skunkluktande riksnollan som tydligen skulle vara talesman. Typ den brightaste på hela bygget eller nåt.

I brevet som dottern fick så stod det att hon hade ett ansvar att övertala sin far att slå igen pälsbutiken, annars så skulle åtgärder vidtas. När programledaren frågade vad riksnollan tyckte att dottern skulle göra i detta fallet så tyckte han att hon fick väl göra som i alla familjer i kris, sätta sig ner och prata om det.

Det mest skrämmande är att dessa nötter på fullaste allvar tror att världen fungerar så här. Om det finns folk som inte delar ens åsikt då är det bara att skicka lite mordhot! Och inte bara till den som tycker annorlunda utan helst till dennes familj, där hoten känns riktigt ordentligt. Ahh tänk till för fan!

Titta bara vad förbannad jag är! Jag sitter och svär i bloggen och då var det ändå i söndags som jag hörde programmet.. Men få saker gör mig så irriterad, i detta fallet heligt förbannad, som människors gränslösa dumhet.

Detta är inte så att jag inte delar dessa människors åsikt. Visst tycker inte jag heller att djur ska fara illa för att människor ska njuta. Men nu verkar det mest vara djurrättsaktivisterna som behöver räddas. Om det fortfarande är möjligt. Beter sig som djur gör de ju iaf!

Nu ska ta en löptur för att lugna ner mig... typ 17 mil eller nåt

/RML