Heroes

Heroes är en serie helt i min smak. Mycket action, snabba vändningar och intressanta karaktärer. Storyn är också väldigt bra och det borde den vara med alla de möjligheter som hjältarnas olika egenskaper ger till att komma ur de trixigaste situationer. En annan sak som är lite speciell med Heroes är att det inte är en vanlig superhjälte-serie utan att det handlar om vanliga människor med männskliga svagheter och styrkor som har ganska udda superförmågor. Verklighetsflykten kommer in igen. Man kan lätt se sig själv i hjältarnas position, med hjältarnas förmågor. Kort sagt en bra serie, jag hoppas bara att de ger den ett slut inom rimlig tid och inte efter 8 säsonger och 3250 program...

Så då var Heroes introducerat för er som kanske inte har sett den än. Det var nämligen så att Mr Linderman sa en intressant sak till Peter Petrelli igår. Han undrade om Peter ville leva ett lyckligt eller ett meningsfullt liv. Peter menade att han valde båda, men se det påstod Mr Linderman att det gick minsan inte. De vägarna gick enligt hans utsago allt för långt ifrån varandra. Och det är precis de här tankarna som jag har gått i på slutet. Kanske mycket efter besöket i Ö-vik. Ska man satsa på att vara lycklig eller på att "komma någon vart" med sitt liv? Om man väljer att komma någon vart så måste man in i Systemet, alltså det system som vårat samhälle är uppbyggt på. Det handlar om att jobba hårt och målmedvetet och man kommer att ägna mycket tid åt att älta det förflutna och att oroa sig för framtiden. Den lyckliga vägen skulle, enligt mig, innebära att man så mycket som möjligt tar avstånd från Systemet. Skaffa sig så lite saker som möjligt att oroa sig för eller att ångra.

Jag vet att det är en drömvärld men tänk om.. Vore det inte det optimala? Tänk dig en värld helt utan måsten och krav. Ingen oro ingen stress. En värld där man bara kan suga ut det maximala ur varje dag. Inga rutiner, bara möjligheter!

"I might be a little bit crazy, but I´m allowed to dream" - Mattias Westerlund

/RML