berg och dalar

Så var det söndag kväll igen
Ångest kvällen, vet inte varför, ett inetsat minne av hur den förra söndagen var, och söndagen före det och så vidare, och kroppen tycks komma ihåg känslan och man försetts i samma tomhet.
Jag vet ibland inte vart jag är i mitt liv, varken psykiskt eller fysiskt.
Svävar i nån slags mellanfas, utan stödstolpar eller riktlinjer, i en vänta på nått nytt, som jag inte har en blekast aning om vad det är.
En otrygghet i tillvaron.
Jag kan inte heller bestämma mig för om jag saknar mitt gamla liv som skidåkare, packa bussen på fredagarna och dra iväg långt upp i kalla jävla norrland.
Jag vet inte, ibland tror jag att jag förtränger det, ibland känns de som jag är väldigt nöjd med att ha avslutat den epoken. Dock blev avslutet väldigt tvärt.

Men det finns inte så mycke att göra annat än att begrunda.
Jag vet inte vad som väntar, men låt det komma det som kommer, jag hoppas jag har gott om krafter kvar!

Hallelujah..