Första Advent

Ja, nu är det dags igen.

Den långa väntan fram till jul.

Som under barn åren var en lyrisk period på året av längtan och förväntningar och spänning.

Allt byggdes upp inför den stora aftonen, röda dukar och gardiner, stjärnor och ljusstakar.

Och aldeles innan jul kom den stora pyntdagen då julgranen skulle kläs

och hela huset skulle fyllas med små prydnadstomtar och liknande.

Så länge hade man gått och väntat på det där, mysiga spännande.

Man var nervös, kunde inte sova på natten, undrade vad som var i alla paket, upprymd av förväntningar. Helt otroligt.

Och då visste man inte riktigt vad allt handlade om.

Nu vet man lite mer, det är, eller var, en religiös högtid för att fira krisit födelse.

Hur många aktiva kristna lever i sverige idag?

Julen har mer blivit en kommersiell högtid, handelns veckor.

Men visst är det en mysig och ofta trevlig tillställning, Stockholm är aldrig så vackert och trivsamt som strax före jul, om man inte är en stressad 3 barns förälder förstås.

Man kan endå inte låta bli att tänka på dem som står utanför, utanför samhället, utanför sin familj, utanför alla tänkbara umgängeskretsar. För dem måste julen verkligen vara den överlägset värsta helgen på hela året!

Jag vill att ni skänker dessa en tanke när jul kommer i år!

Allt handlar om perspektiv!

Ha en underbar första advent!

/CMÖR