Återigen

Vi/jag har pratat mycket om tid, och jag tänker nog fortsätta göra det.
Då tid är något som vi egentligen känner till, vad är tid?
Einstein påstod att tiden kunde vara den 4e dimmensionen, och han kanske har rätt, vis som han trots allt var.
Jag och min mamma satt och pratade om min och min systers barndom idag.
Och det slog mig hur länge sen det är, jag har minnen som jag kan urskilja från det att ja är 2-3 år kanske, fragment, enstaka bilder som man sedan får pussla ihop med lite fantasi och hjäp av någon som berättar om hur det var.
Är man i min ålder (19-20) så räcker det med att gå tillbaka 10-12 år i tiden för att minnena skall bli rätt suddiga och ibland osammanhängande. Går man 14-16 år tillbaka finns inte mycke mer än de där fragmenten jag pratade om för de flesta.
Och vad är det då? De där man minns, nått man har gjort, nått som våra sinnen har registrerat nån gång för länge länge sen, och sedan på nått konstigt vis lagrats i vår hjärna så vi kan plocka fram det med lite tankekraft.

Jag skulle bra hjärna vilja veta hur minnet fungerar, finns det nån som ens kan svara på den frågan?
Hjärnan jobbar ju med acossiationer, men är det allt? Söker den och trevar sig bakåt i tiden med en otrolig fart, kopplar ihop den ena bilden med den andra tills man hittar det man söker?

Ibland när man går förbi en affär, eller ett bageri, eller kanske en blommande syrénbuske om våren kan få bli slagen av otroligt starka känslor och minnen, minnen som är kopplade till just den lukten. Lukten ska tydligen vara det sinne vi bäst kan acossiera vidare från!

Nog med kvällsprat nu!

/CMÖR