Stockholmsfjölan

Det finns ett speciellt folkslag som man inte så ofta ser uppe i de här breddgraderna. Ett folkslag som lever större delen av sina liv söder om Dalälven, helt enkelt eftersom de tror att Svergie inte sträcker sig längre än så. Men i bland så vågar de sig norrut. När barnen har fått sportlov så tar pappan i familjen och packar den enorma och helt politiskt inkorrekta stadsjeepen med skidor och hachplankor också bär det av till fjällen. Familjen är på helspänn när Dalälven passeras! Åhh! Ahh! Titta! Exotiskt! Dessvärre så tror dessa människor att vi skall tycka att de är minst lika exotiska. De tar en fruktansvärd plats och de är fantastiskt omständiga. Hela proceduren från att frun kommer in och lånar toaletten och beställer sin korv, tills att pappan med kortet kommer in och slutför hela handlingen, tar kanske 20 minuter. Under dessa 20 minuter så kommer hela tiden nya tillägg till köpet. En kopp kaffe här, en laktritsrem där, en korv till lillebror och två par strumpor till systeryster. Antingen så förväntar de sig att jag skall komma i håg allt eller så tänker de inte på att det finns fler folk som vill handla och att jag inte kan låsa kassan i 20 minuter i väntan på deras små bestyr. Fungerar det så här i Stockholm? Knappast. Testa gå in på Statoil i Solna och beställ en kabanoss med räka på vägen till toaletten och förvänta dig att kassören skall komma ihåg alla inköp som din familj har lyckats med under 20 minuter när ni väl känner er redo för att betala. Men som sagt, det är lite exotiskt här uppe...

/RML