Tvära akademiker och lapinkulta

Hur fan ska han få ihop detta nu undrar ni?
Strunta i det tycker jag!

Redogör istället om minst 1500 ord över en sliskigt formell och "välskriven" ansökan för en ny friskola i stockholms området! Och snälla ni, glöm nu inte att ta stöd i ALL kursliteratur, såsom Linde, Richardsson, Sundgren, eller varför inte ur Kroksmarks härliga antologi över pedagogiska tänkare?
Babbeli bla och retoriska framställningar som bara blir en härligt böljande soppa av vackra och förbluffande långa ord om det ena och det andra.
Vårat språk har "uppfunnits" för att kunna delge varandra käsnlor och ideér, visst jätte bra, men vem kom på att om vi krånglar till språket så pass mycket att vi knappt själva förstår det så kommer bara ett fåtal andra människor också förstå det?

Är det helt enkelt för att man inte vill att alla ska förstå?
Bara de som är tillräckligt belästa och välbärgade med grönskande kunskap som verkligen sprutar ur öronen?
Är man rädd för att "vanliga" människor ska förstå?
Men jag menar, är man nu så duktig på sin sak ska man väl inte vara rädd för en liten debatt om ämnet?
Eller?
Proffesor bör man vara, annars måste man passa sig för att ha egna åsikter med, om man inte kan stötta sig på en professors åsikt vill säga, eller i bästa fall en berömd docent eller kanske doktor.
Men nej nej, skriv eller säg inget du har hittat på själv om du inte kan finna stöd till det i befintligt fackliteratur!

Suck säger jag, är inte detta att döda idéskapande hos människor så säg?
Eller är det bara såhär det måste fungera för att leda vetenskapen åt "rätt håll"?

Hur somhelst så kallas jag för akademiker nu, tror jag?! Och jag MÅSTE gilla läget.
De är nog lika bra att fortsätta tills man blir proffesor eller dyrligt, så att man nån gång får tala sitt hjärta!

Så till lapinkultan, den är bara till för att kyla min strupe och smaka gott i min mun=)

Hare bra!

/CMÖR