På den sjunde dagen vilade han...

In my ass! Idag jobbade han nämligen. På den pittoreska lilla bensinmacken i korsningen storgatan-köpmangatan i Delsbo. Jobbet är väl helt okej, men det kan vara slitsamt i bland. Jobbigast är att vara så förbannat glad och trevlig hela tiden. Helger är verkligen ingen höjdare av jobba, då man dels missar allt kul som polarna hittar på och dels jobbar själv. Men just söndagsförmiddagar brukar vara väldigt lugna och sköna pass. Inte allas så mycket folk utan man kan i lugn och ro fixa i ordning allting, dricka en kopp kaffe(eller flera) och konversera lite alldagligt med kunderna. Tempot ökas succesivt under dagen och innan man vet ordet av är klockan fyra och man kan gå hem.

Nu på hösten är det också en ganska speciell stämning att stå på en mack och jobba. Man känner sig lite grand som en frälsare, som ett ljus i höst mörkret, som en brasa i decemberkylan.

Genom slasket på gatan ser jag en man komma gående. Han halkar och svär. Vinden piskar det snöblandade regnet i ansiktet på honom så han ser knappt vart han är på väg. Men så! Ett Ljus i mörkret, en brasa i decemberkylan! Det är Macken med stort M. Jag kan se hur han skiner upp vid blotta anblicken och styr stegen mot den fristad vilken jag kontrollerar. Jag är hård men rättvis och jag erbjuder värme, korv, kaffe, chips, glass, lotter, en pratstund.. you name it. Jag är lagom rolig utan att verka tillgjord, jag är flirting utan att verka närgången och jag är en god lyssnare! Man får höra mycket mer än man väntar sig på en bensinmack.. Men det är min uppgift att ge dessa människor hopp. Lite humor i den gråa vardagen, nån som har tid att lyssna, nån som kan leda dem rätt. "Blessed is he who in the name of charity and goodwill shepheards the weak through the valley of darkness" Hoppas gud tycker att går lika bra att göra det för profit och egenintresse..
Men så är det de där eviga leendena och fraserna som man nöter till leda redan första timmen:
"Bra så? 12,50 tack. Snurrar du ett halvt varv på kortet också! På summan? Tack, tack. Kvitto? Då slänger jag det? Tack och hej!" Men det som framförallt irriterar det är kunder som har fel, och som är övertygade om att de har rätt. Jag menar hur svårt är det att tanka på en automatpump? Och likförbannat får man springa ut ett par gånger om dan och hjälpa nån stackare. Oftast får man då också en liten utskällning för att "Ingenting fungerar någonsin på den här jävla macken" "Har du valt pump nr?" "Jag ska tammefaen.. va pump nr?" "Ja precis, tryck fyra och klar så sak du se att det ordnar sig" detta så klart följt av ett leende. Vad skönt det vore att någon gång bara be någon dra åt Helvette. Bara en enda gång..

Fast det är egentligen inte så farligt, i efter hand är ju dessa kunder faktiskt ganska roliga. Och sedan finns det ju klart fler kunder som är vettiga och en del som till och med är riktigt roliga att prata med. Sedan finns det vissa kunder är trevliga utan att man behöver prata med dem. Som flickan som åker den röda mercan och köper trisslotter! Undrar hur gammal hon är..

Undrar vad veckan har att erbjuda?

/RML